Väluppfostrad my a**!

Om du hellre lyssnar på texten, kan du göra det här;

Om du hellre själv läser texten, gör du det här;

Vi älskar våra hundar. Vi vill dem väl. Och vi vill att de ska vara “väluppfostrade”. Men vad betyder det egentligen? Det är en fråga jag ofta stannar upp vid, särskilt när jag ser Terra, min egen hund, möta världen med sin alldeles egna rytm, sina små nyanser av osäkerhet och mod.

Vi människor verkar ha ett starkt behov av att sätta etiketter, att definiera och kategorisera. En hund ska sitta när vi säger till, inte skälla på andra människor, inte dra i kopplet, komma när vi ropar, inte tigga vid bordet, listan kan göras lång. Men sällan stannar vi upp och funderar över varför dessa beteenden egentligen är värdefulla, eller för vem de är värdefulla.

Om vi ska vara ärliga finns det ingen objektiv definition av en väluppfostrad hund. Ibland säger människor att en väluppfostrad hund är lugn, lydig, socialt accepterad. Men vad betyder det i praktiken? Är det hundens fel om den reagerar på plötsliga ljud, barn som springer eller andra hundar som inte hälsar som vi tycker? Eller är det vi som ställer krav som inte tar hänsyn till hundens behov, personlighet och erfarenheter?

Vi människor har skapat normer och sociala förväntningar. En hund som skäller när någon passerar kan ses som olydig av en granne, medan samma beteende på en gård i skogen kan betraktas som helt normalt och acceptabelt. Vad som är “väluppfostrat” blir alltså inte ett universellt begrepp utan en spegel av vår egen kultur, våra rädslor och vårt behov av kontroll.

När vi pratar om väluppfostrad hund menar vi ofta beteenden som är bekväma för oss. Hundar ska inte hoppa, skälla, tugga på möbler eller dra i kopplet. Vi vill att de ska passa in i vår livsstil, i vårt hem, i samhällets normer. Men hur mycket av detta är verklig hänsyn till hunden, och hur mycket är vårt behov av att kontrollera och standardisera?

Det är lätt att tro att det handlar om säkerhet och social acceptans, men ofta handlar det också om prestige, komfort och kontroll. En väluppfostrad hund signalerar att vi som ägare “har koll”. Men samtidigt säger samhällets normer inget om hundens välmående eller lycka. De säger bara något om människors komfort och säkerhet. Vi projicerar våra egna värderingar på hunden och glömmer ofta att hon lever i en annan värld.

En del av detta blir tydligt när vi möter hundar som är lite osäkra eller rädda. Terra har alltid varit vaksam, och ibland reserverad mot nya människor. I vissa ögon kan detta ses som “dålig uppfostran” eller “brist på lydnad”. Men det handlar inte om brist på disciplin eller träning, det handlar om att hon är en individ med känslor, erfarenheter och egna strategier för att hantera världen.

När vi definierar väluppfostrad som en lista över lydnad och acceptabla beteenden, bortser vi ofta från den viktigaste faktorn: hunden som individ. En hund som har självförtroende, trygghet och möjlighet att uttrycka sina behov kan hantera situationer på ett hälsosamt sätt, även om det inte alltid ser perfekt ut i våra ögon.

Jag tror att många hundägare känner en konflikt mellan sina egna krav och hundens behov. Vi vill att hunden ska vara väluppfostrad, men vi vill också att den ska vara glad, nyfiken, lekfull och trygg. Om vi ställer krav utan att förstå hundens förutsättningar riskerar vi att skapa frustration, stress och missförstånd.

Väluppfostrad bör därför inte definieras som ett yttre beteende som andra godkänner, utan som en balans mellan hundens behov, individens personlighet och människans rimliga förväntningar. En hund som kan vara flexibel, lugn i stressiga situationer och ändå uttrycka sina känslor på ett tryggt sätt är, enligt mig, betydligt mer väluppfostrad än en hund som alltid är tyst, stilla och undergiven.

Det största problemet med begreppet väluppfostrad hund är kanske just att vi tror att någon annan har rätt att definiera det. Vår granne, vår träningskamrat, vår instruktör, samhället. Men verkligheten är att den väluppostrade hunden inte är en produkt för andra, den är en levande, kännande individ som behöver utrymme, respekt och förståelse.

Vi kan träna, stötta och guida, men det slutliga måttet på väluppfostran borde alltid ligga i hundens egen upplevelse.

Foto: Tadeusz Lakota @tadekl